a neverending story

Helt plötsligt satt jag och samtalade med tre personer som jag inte pratat eller träffat på länge. Två av dom blev jag riktigt glad över att höra av, den tredje var väl egentligen sak samma. En av dom två jag faktiskt blev glad över att höra av ska jag tillåmed se till att träffa snart. Vi bokade in tacokväll i hans nya hem. Inte helt fel. Vad jag minns så trivdes jag i hans sällskap. Även om jag på den gamla "goda" tiden var extremt blyg och tystlåten. Nästan sjukligt. Men förhoppningsvis har jag bättrat mig, klättrat upp lite mer ur den hålan. Man kan ju hoppas i alla fall. Och jag gör mitt bästa, det har jag gjort ända sen jag insåg hur plågsamt jobbigt det var att leva så. Jag som nu älskar att träffa nya människor. Undrar om folk kan förstå att jag var den som praktiskt taget gömde mig bakom folk när det kom någon främmande? Jag har inte brytt mig om att fråga. Nu gäspade jag så att en tår klämdes fram. Just so you know.

x