your life trips along
Ska sova snart igen. Lika bra. Kanske kan få sova en drömlös natt inatt och vakna utan ett mosigt uppsvullet ansikte.
Igår släppte jag fram det, jag stannade upp för att låta allt jag flyr ifrån få komma ikapp för en sekund eller två. Och jag rasar, mot den kalla nattsvarta asfalten, hårt och skoningslöst. Samma visa varje gång, så öppnar man kranen och låter allt flöda vilt, innan man skruvar igen den hårt igen, bara för att resa sig upp och börja fly än en gång. Jag kommer väl komma mig själv till sans förr eller senare och bara låta det finnas bland skuggorna i mitt inre mest hela tiden. Men just nu, fungerar det här för mig. Frågan om det någonsin kommer sluta fungera för mig.
x
Kommentarer
Trackback
