i never dreamed that i'd meet somebody like you
Jag hatar det här. Jag hatar att jag sitter på vippen att börja storböla som ett litet barn bara jag hör hans röst. Det ska inte vara så, jag ska inte sakna den jäveln så mycket som jag gör ibland. Som nu. Det slår mig som en tsunami våg och jag har ingen chans. Jag sveps med och hoppas att landa mjukt. Det är ett och ett halvt år sedan nu, och jag borde verkligen bara ta bort allt. Men det vill jag helst inte. Jag vill ha kvar honom i den lilla vrån som jag aldrig, aldrig kommer städa ur.
x
Kommentarer
Trackback
