a neverending story

Jag mår skit. Ingen människa kan vara gjord för att gå upp fyra på morgonen. Det visade min kropp i alla fall fint att den INTE gillade. Mådde skit, rent ut sagt, med kallsvettningar och illamåendet som stod mig i halsen. Men jag tog mig iväg, och efter två hetsätna smörgåsar och en hel brämhults så mådde jag bättre. Långsam i huvudet, men bättre. Men det var värt det, morgonen sådär tidigt så att människorna inte riktigt har hunnit upp än är så fantastiskt. Och jag älskade att komma till jobbet innan alla andra. Ingen social blomma idag inte. Ringde och väckte en liten tös i sin slumber på vägen till tåget.

Förövrigt så tycker jag att du är så tragisk att jag inte kan låta bli att varken skratta eller tycka lite synd om dig. Nej, scratch that last one. Jag tycker inte synd om dig, jag skrattar bara åt dig. Puss!

x