a neverending story

Mörkt. Ditt hår kittlar mig på kinden. Armen som är lagd om mig, kanske i rädsla för att jag skulle försvinna om du inte höll fast mig, är i närhet av perfektion. Jag kan minsta lilla ärr och födelsemärke som om det vore mina egna. När mina fingrar sakta spårar sig igenom, hela vägen från armbågen till din fingerspets, andas du ut lite hårdare. Lite mer tillfredsställd. Jag lägger mina läppar mot din panna och känner dig. Bara känner efter hur du lever. Du pratar när du sover, visste du det? Det är därför jag är vaken, när jag studerar dig såhär, för att få höra vad du säger. Du pratar om mig ibland, om oss. Du pratar om saker jag aldrig hört, saker ingen annan vet om dig. Och jag lyssnar, för du är allt. Du är mitt heroin och jag vill ha allt. Allt som innebär dig.