a neverending story

Klart jag kommer Emma! I Maj kommer jag och stormar ditt liv för ett par veckor!

Hur som haver. Nu lever jag, måttligt om inte annat. Jag hade det trevligt igår, att träffa nya människor säger man inte nej till. Även om jag och Moe tittade lite på varandra och undrade vart fan det var vi hade hamnat egentligen. Sen bubblade skrattet och vi kröp ihop på en stol tillsammans med benen överallt.
Nu när jag spanade runt lite så såg jag en sak som fick mig att slå om från mitt nöjda state of mind från igår. Istället blir jag lite full i skratt över hur löjligt allt i just den där situationen är, samtidigt som jag känner att jag verkligen, VERKLIGEN, inte orkar med sådant beteende just nu. Kanske dags att inse att om det är såhär det är, är det såhär det kommer vara, då är det ingenting att ha.

Moa är i Uppsala och jag har ingenting att göra. Hänger med för att byta däck på en bil i brist på annat.