it's all for nothing


Jag har ingen aning. Det bara är som det är. Vaknade imorse till en grå himmel utanför fönstret. Nu däremot är det strålande sol mot blå himmel. Ungefär som mitt humör. Fast det gick från soligt till mulet. Har en stor klump i halsen hela tiden, och jag har ingen aning om varför. Vill sätta mig ner och gråta för att få ur mig allt. Men samtidigt inte. Men när vågorna av tårna bara sköljer mot ögonlocken är det svårt att svälja bort. Kanske fick dom där mjuka kramarna från igår något i mig att gå sönder. Kanske.





x


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0