a neverending story

Känslan av att inte räcka till, att inte vara nog för dig slår mig oftare än vad du tror. Jag vill vara stark för dig, visa att jag klarar mig. Jag kan stå för oss båda om det skulle behövas. Men hur ska jag få dig att lita på det när jag bara vill krypa in under ditt skinn och gömma mig från omvärlden. För hur klyshigt det än må låta så är jag trygg hos dig. Hos dig är min värld precis så skimrande och vacker som den ska vara. Hur dina armar kan skapa mitt slott av trygghet är för mig fortfarande förvånansvärt. Att någon kunde få mig att släppa på mina väggar, min fasad, så lätt som du fick. Att du bara tog min hand i din skakade rubbade min sinnesstämning. Sinnesstämningen om att jag kanske fick nöja mig med att inte vara lycklig i mitt liv. Att vara i en konstant spiral neråt.
Även nu när jag tittar tillbaka kan jag inte riktigt förstå vad som hände. Helt plötsligt fanns du bara där, som om du funnits där hela tiden. Mitt hjärta slog dubbla slag så fort du nämndes. För att inte tala om vad det gjorde när du väl var inom några meters radie av mig. Men hur lycklig du än gör mig, är jag fortfarande orolig. Rädd och paranoid om att du en dag ska inse att du är värd så mycket mer. Att det som jag inte kan ge dig kommer lysa med sin frånvaro starkare än någonsin. Men tills den dagen, ska jag tacka min lyckliga stjärna över att jag är din, att det är mig du kallar din prinsessa och kysser på nästippen. Tills dess.