a neverending story

Det var ingen bra natt igår natt. Riktig urusel. Jag har väl inte tillåtit mig själv att tänka på allt i helhet, och nu när jag har gjort det inser jag hur risig situationen är. Allt på en och samma gång. Så, jag msshandlade min kudde i snor och saltvatten. Men efter en svullen morgonrunda med Moe var allt bättre igen. En aning om inte annat. Sedan en varm dag i solen så var jag nöjd igen. Ergo, slutade älta det för en sekund.

Tack för att du får mig att se lite ljus i allt det mörka. Tack för att du inte hänger upp dig på små skitsaker. Tack för att du förstår mig. Tack för att du planerar på riktigt med mig, för att du hjälper mig att faktiskt genomföra det vi pratar om. Du har fastnat på mig de senaste månaderna. Och även om vi båda flyttar ifrån varandra snart, har jag en väldigt stark känsla av att det gör detsamma. Avstånd är bara en siffra, ett mindre hinder. Who cares så att säga. Just nu är du bäst helt enkelt.