a neverending story

Allt som hände igår fick mig att börja tänka antar jag. Eller, så kanske jag stannade upp så pass länge att allt bara hann ikapp mig. Kvällen var helt okej, hur mysigt som helst att få träffa mina tjejer igen. Jag har nog inte insett hur mycket jag faktiskt saknat dom. Utgången rullade på, det var trångt och jobbigt där inne. Någon drog i en slinga av mitt hår och sniffade på det? En annan spillde röd Bacardi på mig. Det var inget ställe för mig, helt klart. Det var en befrielse att möta upp alla och gå ut i friheten igen. Förutom att allt var kaos. Jag åkte hem med en gråtande Karin som jag bara ville stoppa in i min jacka och krama bort allt det dåliga från.



Kom hem och stupade i säng. Upp och jobba idag. Försov mig med råge, fick panik skjuts in till jobbet av min underbara far, fick nysattack av all jävla peppar, trängdes som barn framför datorn och kände mig allmänt BLÄ. Men det finns höjdpunkter. Tre stycken berömde mig otroligt för hur trevlig/duktig blala jag var. Jag tog åt mig fruktansvärt och blev ännu mer generad. Slutade en halvtimma senare, åkte hem allmänt gråtfärdig och dog i duschen.