a neverending story

Idag är det den första "officiella" höstdagen. September är en höstmånad, inget snack om saken. Så det är väl nu man kan slänga på sig dom lite tjockare strumpbyxorna utan att känna sig fel ute bland alla flipflops-badbyxor människor? Inte för att jag kände mig så fel innan heller, jag ÄR frusen av mig.
Jag tycker om hösten. Det är då man kan klä på sig lite mer, men ändå inte behöva klä på sig så mycket att man känner sig (och ser ut som) en michelin gubbe. På sommaren får jag ångest av att tänka på kläder. Helst när det är varmt nog vill jag bara springa naken på skärgården utan ett enda bekymmer i sinne eller kropp. Men sånt händer inte. På hösten å andra sidan kan man krypa in i stickade kläder, halsdukar och mjuka strumpbyxor. Bekvämt. Läckert. Och kanske är det inget förvånande att jag är en sucker för basfärger? Jag kör färger på naglarna, där kan jag gå over the edge och tillbaka igen.

Nu börjar jag tappa konceptet på texten. Inte för att jag brukar ha någon. Nu ska jag sortera daddajessica bilder och dricka te innan jag kör igång på kursen.