a neverending story

Död åt denna dag! Gick upp alldeles för tidigt efter alldeles för lite sömn, sov i väntrummet så tungt att jag missade när dom ropade ut mitt namn. Fick en smärre chock när jag vaknar av att min läkare står böjd över mig. Jippie. Lugnande är ju fantastiskt? Efter det gick jag och mitt hjärta, som gulligt nog hade hängt med i hela svängen, på stan. Jag var hög. Lugn som en filbunke, vilket inte är det vanligaste i min värld. Lite långsam i huvudet som vanligt dock.

OCH, jag har ångest. Ångest för att jag får ångest över materiella ting. Jag borde väl ta mig i kragen, men i just detta nu idag vill jag inte. Just dom skorna ska bara bli mina. Annars får någon smaka på rööööv.

.. Nu avslutar vi detta innan det går för långt.