i know that this won't stop
Inget är som det är, inget är som det borde. Jag har bara kaos i kroppen varje dag. Nu är jag trött. Imorgon har jag tänkt att göra ingenting. Mina planer för dagen blev uppskjutna, så därför ska jag bara vara.
Jag försöker göra det som är bäst, det som gör att man överlever. Bara för det betyder det inte att det är lätt. Jag håller på att gå i bitar för varenda steg jag tar. Ju mer jag måste kämpa för att faktiskt inte dö helt och håller innombords desto mer tappar jag konceptet av vad jag egentligen gör.
Ibland är det bara lättare av att inte tänka alls. Jag blir nästan rädd för mig själv när jag kommer på mig med att sitta och glo. Men huvudet är absolut helt blankt. Har det gått så långt, eller är det bara tillfälligt? Mina höjdpunkter om dagarna är lätta. Emmas fina sms om ingenting t.ex. Snart kommer dom hit. Det ska bli så bra att jag inte kan sluta längta rumpan av mig. Puss på det.
