i wanna kill myself just to kill the pain
Det bara brister, lite närsomhelst. Idag blev det vattenverk hela dagen. Som om jag hade sprungit läck. Försökte klämma ur mig allt innan lunchen var över. Men så frågar någon hur det är, och så brister den där lilla spärren man lyckats sätta upp. Så visst. Sen var det försent, det gick inte att hålla tillbaka. Hålla tillbaka vad undrar ni kanske? Jag svarar: Allt.
Men tack för att du försökte muntra upp mig med svammel om skit och dumma skämt. Tack för att du inte sa något alls utan bara höll i mig.
Allt är kaos. Allt finns inte. Det är jobbigt nu. Det är jobbigt att hantera allt som finns i maggropen. Huvudet har jag inte vågat ta mig till än, vågar inte gräva, sortera och rensa. Men jag måste ju snart. Allt rinner över. Tränger ur alla porer jag har, även dom jag inte har. Bara för att det blir lite för fullt ibland.
