it's a beautiful lie, it's a perfect denial
Helgen på jobbet har vart otroligt tacksam. Skulle antagligen inte orkat med kaos, eller bara lite press hade nog satt allt åt fel riktning med detsamma. Istället har jag stått och tjuvätit massa gott, eller tjuv och tjuv.. bjudätit? Sak samma. Jag gillar köket.
Nu sitter jag hemma. Trött och med skavsår på lilltån efter skogsbravaderna imorse. Tankarna trasslar in sig i varandra och ibland känner jag mig så obarmhärtigt ensam. I vissa känslor. Inte för att jag egentligen vill prata eller dela med mig av dom heller. Men dom fryser ner mig inifrån. Lite då och då. Nu vet jag inte vad jag ska tänka längre, alltså inte heller vad jag ska sätta ner svart på vitt.
Ska ta och stupa i sängen och inte kliva upp igen förns på onsdag då jag jobbar igen.
time keeps rolling by
Kommentarer
Trackback
