a neverending story

Efter en underlig natt med många många skratt och med fyra timmars sömn i kroppen började idag. Började såklart med att jag försov mig och fick lagom bråttom ut för dörren. På jobbet hade jag mundiarré hela tiden, samtidigt som det pirrade järnet i min lilla tomma mage. Pirrpirr.

Men det gick bra. Och egentligen kanske jag inte borde skriva mer nu. Har redan dragit på mig för många stavfel som ska rättas till innan detta inlägg publiceras. Orkar inte mjäka mig längre. Efter en stadig måltid är det dags för sängen. Vi hörs imorgon va? Tror att det är bäst så. Både för er och för mig. Puss.