a neverending story

Hemma hemma hemma. Kvällen blev som den blev, absolut inte som tänkt. Lämnade av min finaste Emma (efter många pussar och kramar, det är så svårt att lämna den flickan) och slöt sedan upp med Ester och hennes dansglada vänner. Nu sitter jag hemma, har ont i mina fossingar och längtar efter min säng. Helst en dusch, men det orkar jag inte. Men vadfan sitter jag här för då? Jo visst ja.. äta var det.

Jag hade glömt hur kul det var att dansa. Men inte med någon snubbe upptryckt från höger eller vänster. Då är det inte roligt längre. Hela vitsen med det försvinner på något sätt. Hur som haveeer, jag svamlar. Ska gå och peta i mig något ätbart och sedan krypa ner i den fantastiska sängen. Först ska jag ha min nattkonversation som seden brukar sig. Sen så, sen smäller det.