a neverending story

Idag fick jag en lätt släng av ålderskris igen. Jag är inte ens 20 år. Men med tanke på hur snabbt allt har gått genom åren nu, skulle det inte förvåna mig om jag vaknade upp imorgon med gråa hårstrån.
Jag blir stressad, pressar mig själv för att komma på något vettigt att göra med mitt liv. Samtidigt som en annan sida av mig bara vill ta det som det kommer. Så, jag är lite sliten däremellan. Och vissa dagar visar det sig mer än andra. Som idag. Nu börjar det tack och lov lägga sig, så jag ska se till att jag får i mig lite vettig föda och lägga mig i ett bad. Slappna av lite.