psykbryt nummer två
ÄNTLIGEN har jag fått tillbaka min mobil. Eller ja, äntligen och äntligen.. har inte saknat den sådär grönjävligt mycket under 1½ vecka. Men nu ligger den så fint och laddas på Daddsons köksbord. Och om den inte fungerar sen, då jävlar blir det smisk!
Hur som haver.. har vart en dålig dag till och från. Det är en liten ihålighet som ekar i mig. Fast måste bara säga, jag älskar min far.
.. nu pilade sirener förbi här på Lidingön. D hänger över räcket för att försöka få en glimt av vad som händer. Själv sitter jag här och gnuggar mig i ögonen. Tittar lite ensamt mot mobilen som har vart tyst ett tag nu. Antar att han har somnat. Jag borde också ha somnat nu egentligen, men det blir lätt inte så tidiga kvällar när man är två som inte träffats på länge. Imorgon i alla fall, funderar på att åka in till stan och köpa det sista som planerat. Så jag har det klart, och inte väntar till sista sekund och stressar ihjäl mig. (strunt samma).
Kommentarer
Trackback
