a neverending story

Åh. Herre. Jävlar.

Nu är jag hemma. Har vart hemma i någon timma tilloch med. Det finns mycket att säga om trippen till Arvika, mycket, men det orkar jag verkligen inte ta nu. Somnade på vägen hem i bilen, jag som bara tänkte blunda lite. VISST! Kramades en massa med Emma innan jag åkte, det var nog något av det bästa med resan. Jag hittade världens sötaste tjej till kompis!

Och nu håller mina fötter på att ta kål på mig. Uppsvullna som ena riktiga monster, klumpfötter gånger fyrtioelva. Mitt ben dunkar även.. hoppas det blir bättre nu när jag slipper stå upp sex timmar i sträck.
Nu blir det däremot till att sussa gärnet i min helt underbara säng. Och jag ska sova länge, sanna mina ord. Efter att ha vaknat innan 8-9 tiden under hela min resa så tycker jag att jag förtjänar det.
Ska försöka hitta min sladd till mobilen också, så att jag kan visa alla fina bilder jag lyckades ta. Sedan väntar jag med spänning på resten. Och på måndag kommer mitt hjärta hem.. Jag tror jag har gått sönder av längtan.