you blind me. don't fade away
Jag saknar dom här tiderna. Att prata om dom igår, det var första gångnen vi faktiskt bara pratade om dom bra stunderna. Att vara vakna hela natten, äta frukost i vasaparken med alla kaniner. Gå på stan innan affärerna är öppna för att sedan hamna på skansen med en sjukanmälning i telefonen. Svensson Svensson på tvn med halvsovande människor i soffan. Sova ute i sommarnatten, tillsammans. Inte ett bekymmer i världen och ett krossat hjärta bakom den glada fasaden. Den som gjorde att allt gick så fel som det gjorde. Men minnena finns alltid kvar, tack och lov för det.
x
Kommentarer
Trackback
