a neverending story

Så, julafton. Och inget gråtande bakom stängda dörrar. För nu när jag varken fattat att det är jul, haft julkänsla elikamed noll och fyllt tankarna med annat har jag inte kunnat bygga upp någon förhoppning om att den, det här året, kommer bli bra. Så jag tog allt som det kom. Det bästa var dock att kramas med min moster och pussa på hennes fina lilla dotter. Därifrån fick jag även en av de bästa julklapparna. En guide. Sug på den ni! Jag har den vid sängkanten där mina mest tummade böcker trängs. Den ska också bli tummad på, tills den trillar sönder. Förhoppningsvis trillar den sönder i det landet som den handlar om. Inom en mycket snar framtid.