a neverending story

Ja, klart man börjar bli sjuk. Fick nyss reda på att jag jobbar tisdag lunch så det blir till att ta sig i kragen och säga åt bacillerna att vänta med att invardera min kropp. Borde pallra mig iväg från södermalm för att få i mig mat hos farmor. Mums. Okej, nu blev jag hungrig. Pang på!

Inatt hade jag väldigt underliga drömmar. I början kändes dom så pass på riktigt att jag inte riktigt visste vad jag skulle tro. Det var om dom jag knappt träffar. Om dom jag inte har träffat på över år. Och samma känsla i magen. Den där känslan som bara får mig att vilja krypa ihop nånstans och önskedrömma om att känslan ska försvinna. Det värsta var när jag vaknade. För känslan var kvar, nergrävd i maggropen. Usch.