när allt kommer ikapp


En helvetes natt har det vart.

Jag får en sån panik, ingenting fungerar för att blockera ut det. Och ibland funderar jag om jag någonsin kommer fungera igen, så som man gjorde när man var "ung". För jag känner mig allt annat än ung. All skit hinner förr eller senare ikapp mig, gång på gång tar jag smällen igen. Inatt visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Mina leder började domna bort och så fort jag slog upp ögonen föll varma tårar ner för kinderna.
Det faktum att det slår till mig gör mig ingenting alls.. inte så länge det inte slår till dig. Vilket det gjorde den här gången. Det ska inte hända igen. Det får inte hända igen. Jag hatar att se dig så, det vrider till hela min insida tills jag inte kan andas.

x

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0