a neverending story

Igår skulle det blivit en lugn dag, svänga runt lite på stan och sedan bara hänga rent allmänt. Men, det sket sig ganska rejält. Ett flak öl hittade till våran väg, plus en flaska bubbel och en box vin. Det blev skålande och sjungande (för lilla mig) och sedan havererade allas förnuft och kvällen slutade med att dom sista tappra levande soldaterna låg i en hög och kved av skratt tillsammans. Trött är jag, men snart ska jag smita ut igen. Beroende på om vapendragarna dog eller inte. Upp på hästen igen så att säga.

Lite mer tillbakahållen idag. Orkar inte ta mig för något, inte riktigt tänka. För att göra dagen lite mindra långsam och grå så har jag börjat röja undan till i helgen. Byggt tvätthögar enligt färgskalor, smörjt skor och vädrat tills jag inte kännt mina tår längre. Ska hala fram dammsugaren och jaga råttor innan jag ska börja fundera på middag. Det är nog det värsta så här efter att man har tillfrisknat, aptiten tar ett jävla tag på sig att komma tillbaka. Magsäcken är som en liten ärta och jag överlever på ett mål om dagen. Men det går över, as always. Ska skruva upp volymen lite extra nu när det ändå bara är jag som går rabiat här hemma. Bara för att ge  tillbaka till mina förbannade grannar som aldrig håller käft. Puss!

Jag har haft en underbart fin födelsedag. Godnatt!

So far so good så att säga. Allt har varit sådär ovanligt fint idag. Även om jag hittade två blödande sår när jag duschade (vilket förövrigt sved något jävligt) och lyckades peta in hela fingret i ögat. Vädret har varit superb(!), det har varit sådär lagom kallt, allt har glittrat fint och jag har gått runt och fånlett av ingen anledning alls. Allt blev så mycket bättre när Emma ringde och förklarade att hon planerar en resa till hufvudstaden inom kort (yej!) och alla söta grattis hälsningar som har trillat in. Även om jag inte är världens största fan av att fylla år blir jag likväl varm i hjärtat när folk skickar iväg en liten hälsning. Tillåmed i brevlådan låg det lite hälsningar och väntade (fast, tyvärr är det inte mycket som slår förra årets hälsning i brevlådan. Mycket svårslaget). Nu ska jag iväg på middag och se om detta förstör dagen eller inte. Båda föräldrarna ska mixas och det kan helt ärligt gå hur som helst.

Trött. Även om jag har varit det hela dagen. Frusit som en gris så jag har spenderat mestadels av min tid inrullad som en korv i mitt täcke, alternativt helt näck i badet. Lite otympligt att dra med sig täcket då. Å andra sidan vet jag inte vad som fungerar för er, soo. Har hunnit få tre stycken grattis, dagen innan jag fyller år. Förstår inte vitsen med att mitt ex smsar och säger sig påstå att han kände på sig att det var något speciellt med denna dagen. Speciellt? Han hade svårt att komma ihåg den här dagen redan när vi var tillsammans, varför fortsätta försöka nu? Anyhoo. Jag får väl heja för att det är någon som bryr sig om att jag fyller myndig i amerikat. Om jag hade bott där hade jag väl antagligen dragit med mig vapendragarna på en roadtrip till Las Vegas och gått bärsärk. Men nu bor jag ju i lilla landet lagom istället, och jag fyllde systemet förra året, så jag antar att det roliga är över för min del. Dags att dra fram ostkvällarna, gungstolarna och på spåret på tv. Okej, jag förhastar mig. Det kan jag köpa. Men jag drömde om den annalkande weekendresan inatt. Och jag längtar (även om den inte kommer innehålla the main reason av min dröm, kanske därför den trillar in under fliken 'dröm' också) så förbannat.

Förövrigt, så älskar jag den här bilden på mig och emma. Helt pruttis båda två, instängda i en trång bajamaja under en festival. And we rocked it. Synd att du inte kunde ta dig fina.

Jag har ingenting att ge just nu.

Sådär. Nu är fröken äntligen hemma igen. Hade nog en av dom väldigt mycket bättre alla hjärtans dag igår. I alla fall sista halvan av dagen. Tapas middag med Ola, gled över till grannen för att dricka öl. Efter någon timme eller så hade våran duo förvandlats till en hel hop med folk. Och den kvällen som lovades bli lugn och sansad blev istället alldeles för blöt för vårat eget bästa, men så värd varenda öldroppe. Somnade på en extrasäng i thorhildsplan efter att efterfesten hade sansat sig någonstans på morgonkvisten. Förövrigt fick vi i oss världens bästa bakismat idag. Bara så att ni vet.

Har blåmärken lite här och var. Var så uttorkad på tunnelbanan att jag satte i mig en brämhults på fem röda. Ikväll ska jag och Ola sätta i oss fin middag och sedan hälla i oss öl tills vi inte vet vad som händer längre. Med resten av jensen crewet (dvs dom som inte har stadigt, eller ostadigt, sällskap).
Och. Och! jag känner att detta inte var värt det. Sju månader sedan sist men jag kände att det kunde gått fler månader än så. Nej, den här natten kunde vi hoppat över.

Nu ska jag fortsätta puttra, för jag är förbannad. Måste försöka andas lite.

(Puss på dig gurkin)

Jag krashlandade idag. Efter att ha suttit och pratat bort natten på ett allmänt känt hak så var det drags att dra sig hemåt när folket runtomkring började önska god morgon. Kom hem och tänkte vara vaken. Det sket sig. Jag har sovit bort den här dagen lika lätt som det är att halka på röven utomhus just nu. Sjukdomen börjar lura lite genom halvt svullna halsmandlar och ett disigt huvud. Men (förutom att jag är så jävla långsam på att skriva inlägg ibland) så fyllde faktiskt Josefine år idag/igår. 20 år gammal är lillskiten nu. Jag säger grattis igen, och hoppas på att du är jävligt nöjd över att jag inte fick för mig att ringa imorse och skråla för full hals. Tårtan däremot, den kommer kan jag lova. Utan sång.

Du förvandlas till ett namn i min telefonbok som börjar bli full.
För visst kan kärleken vara berusande, men grabben,
jag klarar av att stå upp, utan dina händer runt min midja.

(för de håller ändå inte hårt nog för att radera klockans tickande,
radera varje dag du hade något viktigare för dig... eller någon.
och du köpte inte mig i en leksaksaffär, om du minns?)

Men du, det som kommer göra mest ont för dig är inte klockans tickande, utan när du inser att jag redan glömt hur dina händer kändes runt min midja.
(det kommer kännas ungefär som den gången du fick en tackling och sargen mellan benen, grabben)
den där gången du satte dig i duschen, och grät.

Sitter med en splitterny spotify lista med hyfsat okänd musik för mig än så länge. Glider med i tonerna och tänker på annat. Och jag är sådär tom innuti, halvt förstörd även. Blir lite arg på mig själv att jag låter något så litet påverka mig så jävligt. Som alltid så känner jag inte för att prata med någon om det heller. Just nu vill jag vara oresonlig och envis, se allt från den mest negativa synvinkeln jag kan framkalla och bara falla ner i mitt svarta hål en smula. Jag vet att ni har en mycket vettigare syn på detta, därför kommer jag väl få lite smällar i ansiktet och en fet tillsägelse att jag ska skärpa mig. Vilket är exakt det jag behöver. Men sen, inte nu. Jag blir helt varm i magen över att ni kommer med det ändå, för det betyder bara att ni faktiskt give a shit. Som varje gång Josefine skäller ut mig för att jag inte tänker ordentligt, som med min fot t.ex. Vad jag vill säga med mitt svammel är väl just det att jag är så tacksam över att ni finns med mig. Jag kan räkna dom som står mig närmast på min ena hand och jag ger er allt jag kan, även om det ibland inte är så mycket som jag skulle vilja. Men ni är fantastiska, tar mig aldrig för givet (då hade ni fått smisk), står ut med min hemska nästan ständigt sexrelaterade humor, mina moodswings, lyssnar på (och är med om) min till och från dramatiska tillvaro, låter mig få mina kläm-anfall och skrattar med mig (åt mig). Men framförallt så bryr ni er. På riktigt. Ni behöver inte ens säga det till mig, det blir sällan något sådant sagt mellan oss. För det är ju faktiskt så att, i alla fall för mig, handlingar betyder bra mycket mer än några utspottade ord som glöms bort så fort dom har sagts. Bara för att det sägs så sällan, så säger jag det nu.