a neverending story

Sitter iförd endast en knälång tröja, mumlar med i nostalgiska toner från år sedan, har pressat ner mina frusna fossingar i en toffla bara för att jag inte orkar leta fram den andra, söker bilder på band jag älskar och drömmer om kärleken jag inte kan sluta läsa om. Nu däremot ska jag sluta att sitta här och ödsla min tid, hoppa ner i sängen och glida in i min bok. Och det är nästan lite lustigt att jag irriterar mig så mycket på dom svenska översättningarna. Ska man läsa, ska man läsa på riktigt för bövelen! Kanske är det för att jag nu har plöjt alla fyra böcker på orginalspråket, som jag inte kan tänka mig att känslan blir densamma på vårat tråkiga språk. Eller rättare sagt, inte hennes språk. Hon som skrev hela baletten.. jamen vafan. Nu började jag driva på en meningslös debatt med mig själv om det här. Som sagt, sängen var det.

Jag fick spel igår när jag kikade runt lite för att titta ut möjligheterna att mina favoritband skulle spela i Sverige inom en snar framtid. För ja, tror ni inte båda ska det?! Jag satt och hissade, fnissade och pep för mig själv. Saken är bara den att jag vet inte om jag är så sjukt pepp på att åka på tre festivaler i rad. Eller rättare sagt, nej det är jag inte. Så jag håller tummarna för att ena bandet ska ta sitt förnuft till fånga och spela i mitt badrum. Eller på någon av dom andra festivalerna också. Kanske mer troligt. Hur som haver så börjar Arvika släta ut sig nu. Har fått svar och det ser omåttligt ljust ut. Det ska bli kul, för iår följer Moa med också så jag blir inte lika ensam som jag var ibland förra året. Hade bara mig själv att skylla, åker jag ensam får jag väl räkna med konsekvenserna?

.. vaknade av att min mage höll på att vrida sig ur mig. Jag förstår inte vad som har hänt, varför har jag ont hela tiden? Om det är något som har gått fel kommer jag.. gömma mig under sängen och sparka mig själv i huvudet. Jag jobbar säkert för hårt även om jag inte borde. Måste gå av nu. Ta det lite lugnt och låta min kropp återhämta sig ordentligt.

Idag var det släkträff. Igen. Nu har jag ätit så mycket kakor och tårta på senaste dagar att jag tror jag kommer kräkas om jag ens ser åt en ballerina kaka. Och nu har jag även kopplat varför jag känner mig så fruktansvärt obekväm när jag ställs i centrum. Som på födelsedagar. Jag har fått det från min far. Idag såg jag samma känsla av "undraromnågonsermighoppafrånbalkongenochkutargärnet" som jag känner. Och så fick jag en hälsning, som fick något att vakna i magen. Han kommer nog alltid vara speciell, jag kommer alltid känna hur hjärtat flimmrar till lite och någon sliten gammal fjäril sprattlar till i magen när han kommer på tal. Han fyller också år imorgon. Precis som Moa och Amanda. Vilken jävla babyboom.

Tanken på sommaren får mig att bli ganska spattig. Av längtan, nervositet och glädje. Att få stå på mina egna ben. Utan att lättvindigt falla tillbaka på det som alltid har varit mitt hem (och antagligen alltid kommer att vara). Jag kommer få vara någonstans som jag inte kan kalla hem i något aspekt förutom landet det ligger i. Och det känns.. fruktansvärt bra. Men jag ska inte ropa hej innan allt är klart. Finns så många blank spots som måste fyllas i innan det blir säkert att jag faktiskt sticker. Ska jag få kalla den staden mitt hem under en period? Jag kan inte annat än hålla alla tummar och tår jag förmår.

Det har hänt mycket och lite de senaste dagarna. Beslut har tagit sig form i huvudet, beslut som faktiskt leder till att det händer något. Just nu ligger planen i att åka tvärs över landet för att bo och jobba lite. Komma bort ifrån säkerheten, få andas lite nytt. Sträcka på vingarna som pappa la ut orden. Men, planerar bara att bli inneboende ett slag, ska faktiskt hem sen för att åka vidare mot någon annan destination. Sitter redan och tittar jobb, bättre nu än i sista sekunden. Det pirrar i magen på mig.

Min Emma ringde från Håkan konserten ikväll också. Satt och sjöng med i telefonen. Ville inget mer än att vara där med dig!

Känner inte för att vara vid medvetande alls idag. Känslan av obehag kommer och går lite, förhoppningsvis med går än kommer. Men med min tur så vet man aldrig. Sov en timma imorse, kom hem vid tolv tiden och sov tre timmar till innan det blev fart under rumpan. Igår sov jag fyra timmar. Jag tror jag mår lite dåligt med den här sömn grejen. Eller vice versa. Eller en ond cirkel. Eller alltihopa.
Pappa fick sin present. Kände nästan för att trycka upp den under näsan på honom redan innan han ens hunnit säga hej. Jag blir lite väl till mig i brallan ibland. Men han blev glad, och då blev jag glad. Värt varenda öre och lite mer. Ska ta mig i kragen och läsa ut Breaking Dawn nu. Svälja en alvedon och krypa ner mellan lakanen. Känns helt okej.

Rullade upp ur sängen för tjugo minuter sen. Lika tom som igår. Jag känner igen känslan alldeles för väl för att kunna vara likgiltig mot den. Istället gör den mig lätt skräckslagen.

Klockan är alldeles för mycket för att det ska vara vettigt att fortfarande vara vaken, jag känner ett urge till att borsta tänderna, och jag är snart klar med boken. Jag kan inte lägga undan den. Filmen är skit jämfört, hur kan man ens försöka? Har lite saker att göra imorgon, borde väl sova. Får väl se hur det går, eftersom att boken antingen vilar i mina händer eller på min sängkant. Kommar jag kunna hålla mina fingrar borta?

Sträckläser Twilight. Orginalspråk, såklart. Känslan är så mycket bättre då. Jag blir kär. Jag är kär. Det råkar bara vara så att jag inte är kär i någon eller något. Bara kär.

Och dig är jag så besviken på. Oerhört. Jag vet inte om jag tänker kämpa för det här längre. Jag vet inte om jag vill kämpa för något som du ändå bara skiter i. Där du ändå bara gör vad du känner för. Du kör över mig, och du har gjort det så många gånger. Mig och mina känslor. Men dom är väl inget att tänka på?

Idag var en sådan dag när jag inte ville vakna. Rullade ur sängen för någon timma sen. Är måttligt svullen i hela ansiktet, dålig andedräkt och något fettigt som ska kallas hår. Med andra ord har jag inga planer på att ta mig utanför dörren alls idag. Ska löka hemma bäst jag vill.

Igår var det födelsedagsmiddag för mig. Hemma hos mig, av mig. Förutom vissa småsaker som irriterade gärnet ur mig så hade jag en helt fantastisk kväll. Serpentiner låg över hela, och verkligen hela, bordet. Tutor och hattar, självfallet. Sedan ut för att dricka lite, men med sömniga vänner inklusive mig själv blev det Mickey Deez och sängen. En hyfsat tidig kväll där vi hann med sista tunnelbanan. Men inte sista bussen. Bussjävel. Fick gå hem i regnet. Kände mig som en dränkt katt. Hade en underbar kväll i alla fall. TACK. Tack! Ni är bäst.  

Uh, jag tror verkligen helt seriöst snart att min bröstkorg kommer att sprängas. Jag är så rörd att jag vill gråta, men jag kan bara le tills jag drar överläppen över huvudet. Posten kom. Det var nog det bästa idag. JAG SAKNAR DIG EMMA. Du är ju något av det bästa som finns. Period.

Woh, jag hinner knappt somna innan jag vaknar av en basröst som sjunger 'Ja må hon leva'. Lyckas somna om även om det är alldeles för ljust ute och allt reflekteras i mitt ansikte. Vaknar nu igen. Känner efter om det känns något annorlunda. Inte direkt, förutom att jag har världens sötaste vänner, som lämnar en massa fina spår i min sms inkorg. Så glad är jag! Nu ska jag in i duschen, sen ut på stan och glida. Titta på människor. Äta semlor tills jag spricker. För kan ni tro, det är inte bara fettisadag idag, jag FÖDDES på fettisdagen. Gissa varför jag är en liten sockergris?

Har jobbat stängning idag. Moa kom förbi jobbet och lekte svans på mig när jag sprang omkring för att stänga ner. Eller, sprang var en överdrift. Jag har haft en så sjukt sömnig och seg dag på jobbet. Innan löning, måndag och sportlov. Var kanske väntat. Fick med mig en fet partypåse hem till på onsdag, nu blire hattar och tutor! Moa sällskapade hem med mig även, hon är bra söt hon. Hon var dessutom stolt över att hon var den första som umgåtts med mig när jag blivit 20. Det är också en bedrift? Kom hem när folket här hemma redan gått och lagt sig och snarkar brutalt som vanligt. Men så kliver jag in i rummet och möts av massa blommor och ett kort. Åh. Jag älskar min pappa!

Idag har jag spelat ut mina underligheter. Min far fick ta den mesta smällen, men eftersom att han inte är så mycket bättre själv så var det ganska kul. Eller, stryk ganska. Jag grät nästan av skratt. Dansade omkring till melodifestivalen, skrek hysteriskt när jag inte kunde rösta för att det var upptaget och brast ut i ett och annat glädjetjut när jag i sista sekunden kom fram. Pussåkraaaam. Hur som helst.
Sitter i ett halvt städat rum och nöter. Borde städa klart, borde sova, borde en massa saker istället för att sitta och löka här. MEN, jag är som jag är.

.. att det pratas om PBSen i sommar. Emma! Are you with me?

I brist på annat ikväll har jag tittat igenom gamla bilder. Bilder som togs för fem år sedan och längre bak i tiden. Vissa saker som känns som bara något år sedan, har nu blivit fem år sedan. Och ja, jag känner lite hur livet rinner mig ur fingrarna. Fast tanken på att bli ett år äldre börjar sätta sig, och jag är inte lika hispig över det som förut. Men, peppar peppar ta i trä, så kommer det antagligen gå smärtfritt igenom.
Dåligt nog håller jag på att bli sjuk nu. Eller sjuk och sjuk, känner mig allmänt hängig. Så jag ska städa mitt lilla rum imorgon, spabehandla mig själv för att kanske supa mig redlös på kvällen. Vad sägs om det till planer? Pfft. Tre dagar kvar då.

Idag har jag haft en produktiv dag. Not. Gick upp, målade naglarna, åkte till mamma, fastnade i godisskålen, åkte hem två timmar senare, lagade frän middag och bosatte mig i soffan. Posten som jag hämtade var förövrigt inte speciellt spännande heller. 5 dagar kvar. Jag ska ta min nalle och krypa ner i rosa minnen. Eller något liknande. Måste upp tidigt för att få skjuts av farsgubben, så slipper jag kommunalt alldeles för tidigt på morgonen. Allt för dig min kära.

OK, jag är jävligt irriterad. Sjujävla förbannat irriterad. Men, jag ska inte skriva något om det. Då jobbar jag bara upp mig själv. Så, jag ska slänga på mig lite kläder och åka in till min mor, för att göra allt lite roligare. Hämta klänningen och köpa lite bodybutter. Så kan jag kanske få tankarna på lite annat håll. Tänker massa på min sjuka D i alla fall. Självfallet.