a neverending story

Har spenderat hela dagen med Moa. Haft en mycket trevlig dag faktiskt, även om jag blev onårbar ett tag under kvällen. Nu ska jag daska på lite nagellack på mina tråkiga naglar och slå på en film som jag ska somna in till. Imorgon är en ny dag, med möjlig utgång. Får se hur allt artar sig. Nu är det nästan lite nedräkning. 6 dagar kvar. Kill me. Långsamt.

(Men jo, utöver det trevliga så är jag ganska irriterad. Jag försökte. Sen att jag trodde att du ignorerade mig bara för att du tydligen inte fick mina sms är inte mitt problem. Så kom inte och säg att det är du som gör allt. Jag tänker inte jaga, det är fan det värsta som finns.)

Dåliga jag fastnade med nätshopping. Fuck. Jag som inte har några pengar till övers denna månad. Så jag klistrade ihop en liten önskelista istället. Eller, jag förälskade mig i denna klänning. Jag måste ha den. Så är det bara. Ge mig? Födelsedagspresent? Snälla?

.. Okej. Jag måste stänga ner nu. Jag hittar tiotusentals väskor jag bara måste ha. Bad me. Plus att mer än hälften av dom säkerligen inte finns i sverige. Nej, stänga ner var det. Godnatt.

Men ser man på, jobbet var riktigt behagligt idag. Jag fick hatstationen nummer ETT, men jag hade den perfekt nästan rätt igenom. Tills jag fick ge bort den, men då var den inte mitt problem längre. Fick förfrågan om att sluta tidigare, men jag blånekade. Pengar för att glida? Ja tack.

På tal om inget är jag görsugen på att tatuera mig igen. Riktigt sådär att jag bara vill nununununu. Men, jag vet bara vart jag vill ha den, men jag vet inte vad. SÅ, jag har inget annat val än att skjuta på det. Man är väl inte helt bakom flötet? Inte alltid i alla fall. Borde rulla ner i sängen nu, kanske slå på någon film. Stämde precis träff med Moa imorgon, såå jag borde väl vara någorlunda levande vid en anständig tidpunkt. För ovanlighetens skull.

Jag är INTE taggad på jobb. Plus att det snöar ute. Och jag stänger ikväll. Häng mig?

Äckeldag. Sova lite, (bak)full och långsam, komma till jobbet, för tidig lunch och allmän skit. Men dagen hade sina höjdpunkter, jag har kvar känslan av lycka från igår och jag får sova ut imorgon. Sitter och nöter Spotify lite. Ska strax slå på en film, rulla in mig i täcket och njuta. Fuck att betala mobilen imorgon, JAG HAR SOVMORGON!

.. åh. Jag hittade lite godis. Nu kan ni få suga på annat, för jag har bättre saker för mig. Som att sova. Till en film med godis i käften. På tal om godis så fick jag en sockersöt sak idag på jobbet. En liten såsnipa med chokladmousse toppat med grädde och hjärtströssel. Puss på mina kollegor, i lööve them.

Alla hjärtans dag. Jag trodde att jag skulle ta livet av mig, med långpanna och hela köret. Jag höll faktiskt på att börja lipa i slutet av passet, när jag blev tillbedd att jobba över en halvtimma. Men jag bet ihop och gjorde det. För sen hade jag en så jävla bra kväll. Jag tror att varje gång jag börjar umgås med Sara igen blir jag som pånyttöfdd. Nu träffade jag den typen av människor jag hängde med förr i tiden. Och det kändes bra, för man kan vara vem man vill. Klä sig hur man vill, och ändå är det ingen som tittar ut en, pekar ut en och pratar skit. Eller, klart det finns vissa, men inte som det var när man var en trångsynt tonåring. Hur som haver. När jag hade skiljts åt från Moa skuttade jag fram, sjöng med i Ipodens döva toner och log så mycket att jag trodde att jag skulle villa runt utan att se något.

Men nu, ska jag sova ruset av mig och bereda mig på jobb. Jej.

Blev inte riktigt som planerat. Jag och Moa tänkte ta oss en liten promenad, vilket slutade i stelfrusenhet och våra minds set on Mickey Deez. Och där hamnade vi, svullade gott och ogenerat. Sedan blev planerna bio, ja vad mysigt! Slutade med att sitta och klämma i oss desserter på jobbet. Och där satt vi kvar, tills för någon timma sedan. Ja se där. Men trevligt hade vi, jag och Moa. Och resten som kom i våran väg.

Jag gillar Moa, det ska ni minsann veta!

Fredagen den 13:e. Vilken hysteri över ett datum. Jag sov sådär löjligt länge idag, hade ingen lust att gå upp när jag vaknade imorse. Nu har glidit runt i lägenheten i en stor college tröja med mitt gamla dagis logga på. Den räcker mig ner till knäna, så jag känner mig sådär liten igen. Nu ska jag ta mig ut en smula, få lite frisk luft och titta på människor. Jag kanske borde ta med mig kameran, men så kommer det inte bli. 

Jag vill inte vänta. Tålamodet sviker mig ibland, som nu. Kanske också eftersom att den nuvarande skräphögen till telefon är så egen att jag har sulat in den i en lyktstolpe av frustration. Kanske inte det bästa valet jag har gjort, men det kändes lite skönt för stunden om inte annat. Hur som haver. Om en vecka kan jag antagligen hämta ut denna sak. Mycket pengar rinner åt fanders, men jag orkar inte mer. Ska vi slå vad om att denna lur kommer strula till det för mig också? Jag och teknik, eller nej vänta, mobiltelefoner, fungerar inte tillsammans. Super. Perfekt. Jag ska gå och sova nu. Kurs imorgonbitti, hur kul låter inte det? (Snore).

Jag hatar dom där situationerna när man ser någon, någon som man bara vill gå fram och säga hej till. Eller vad fan som helst för den delen. Men, man är trött, gårdagens smink påklistrat och håret är någon transplantation från helvetet. Inte vågar man gå fram då. Man kanske ger människan en hjärtattack eller dylikt. Bara för det, hände detta mig idag. På bussen hem, där det aldrig kliver av eller på ens en måttlig intressant människa, kliver Han på. Trillar på varandra lite halvt i tumultet när bussen anländer, och jag tror jag ska försvinna i ett rött litet "pfft" när han vänder blicken på mig. Sen tjuvkikade jag så mycket jag vågade hela vägen. Hela vägen till min station. Där han också klev av. Och sen försvann han. Jag hade världens chanser, men tog inte en enda. Jag är kass!

Okej, att jag nu har vart vaken i snart en timma, faktiskt försökt att somna om men misslyckats(!?) är beyond me. Hur som helst, jag har hunnit äta frukost, rulla runt i sängen och.. ja inte mycket mer. Är otroligt tjurig över att det faller vitt ner från himlen. Lägg ner! Kändes så fruktansvärt onödigt att åka hem nu när jag vaknade, jag ska ändå infinna mig på slussen om fyra timmar. Saken var bara den att jag trodde att jag skulle sova till senast tio. Det sket sig. Om jag inte kryper ner under det varma täcket nu igen och hoppas på det bästa?

Jo, vi kör på det.

.. pest eller kolera. Vad sägs om båda? Fuck off.

BLAHA. Jag vill inte lämna sängen alls just nu. Men, Karin kommer hit, så jag blir så illa tvungen att först gå och möta benarslet för att sedan gå hem igen. Hur som helst. Det pratas om Monaco i mars. Hoppas det blir mer än prat. Jag längtar tills jag får släpa D i håret genom säkerhetsmojjerna.

Det är något fridfullt med att vara vaken såhär mitt i natten. Jag gillar natten, det är tyst och tomt på gatorna, allt är tyst och stilla. Ja, för idag har jag ju fastnat på jobbet igen. Även om jag inte ens jobbade. Skulle vänta in M och få sällskapa hem, men det slutade med att vi båda fastnade. Pussades med världens sötaste valp och fick bilar nerkastade i kläderna, men det var utmärkt. Eller något. Ska nog försöka sova nu däremot, inte vara korkad nog att slå på en film som jag "ska somna till", men som jag tvångsaktigt kommer se klart och så vips var det alldeles för tidigt för att vara vettigt. Jaaa men visst, häj tåå på er.

Det blev grymt ändrade planer. Blir hemkört med min käre far, som jag på grund av min nyfunna dyngsrytm, inte har träffat de senaste dagarna. Sen ska jag pallra mig in till stan för att träffa D. Nu däremot måste jag trycka i mig något, för min mage praktiskt taget skriker. Det låter inte bra, så jag överröstar skiten med Bon Jovi.

Hm, jag kanske inte finns när jag inte skriver i min blogg? Alltså finns jag inte när jag har ett liv utanför datorn. Fast, denna helgen har jag i stort sett bara sovit och jobbat. Gått upp lagom till att det är dags att dra sig till arbetet för att fylla magen med föda och sedan jobba. Idag var det lungt och skönt, hade stängingen klar när den skulle vara klar. Kom däremot hem för en halvtimma sen. Hur skumt låter inte det på en skala? Slutade klockan 12, kom hem 4. Men eftersom att dom bonade om golvet i restaurangen satt jag kvar ett tag. Och höll stackars saten M sällskap. Lekte lekar och bolmade cancerpinnar. Lagom roligt, mest eftersom att imorgon kan jag sova hela dagen om jag nu känner för det.
Jag är en sådan söt och gullig person som verkligen stannar, inte sant?

Hur som helst. Nu är jag trött. Och lagom.. rund om fötterna så att säga. Dessutom är jag så sjukt öm i svanskotan. Vattenkriget urartade kanske, även fast det praktiskt taget var slut när jag blev dränkt. Ska daska på en film och somna. Så kanske min analkande huvudvärk får för sig att gå och dö istället. I hope soooo.

Jag kanske ska möblera om rummet imorgon? Men, jag vill ju shoppa? Och jag ska antagligen träffa Annika också. Och gå i tygaffärer med Karin. Samtidigt som jag vill strosa runt på egen hand. Ta en banan&mango smoothie, glida runt och tänka på annat. Nattens i-landsproblem, för mycket planer, för lite tid. Crap. Jag borde nog dessutom rensa ur min garderob..
Nu vill jag även slå på en film, måla tånaglarna. Men jag borde makeuppa för min långa sovning imorse och sova. Tvätta bort det gamla äckliga sminket först och främst.

Uhärk. JAG VILL HA FÖRNYING! Vår, sommar helst. Göra allt som är planerat! Inte sitta och vänta på ingenting medan vädret fortsätter leka sina schitzofrena lekar. Och allt man vill är att komma ur sina dagliga rutiner. Som jag egentligen inte ens har tack vare mitt jobb. Nu har jag inte jobbat där sen i söndags, och det är länge. Igår var jag med kollegor i alla fall. Ett litet ljus i all dimma. Jag lever inte i något mörker, det är att ta i. Jag har sådan skrivkramp för jag kan inte säga att jag inte är lycklig. Mer eller mindre. Jag har inget egentligt att klaga på, inget att gråta över. Jag kan fan inte ens gråta över något. Känns.. ovanligt.

Nu svabblar jag på om ingenting vettigt. Försvinna i tankar med kakor. Mums.

Det syns verkligen på morgonen hur ur fokus jag är när jag kommer hem från puben. Kläderna har jag droppat på en liten stig efter mig, tröja, klocka, byxor. Allt åker av ett efter ett. Sen har jag fått för mig att jag är hur tyst och duktig som helst inne i köket när jag ska ha lite nattmat. Och klart att jag har städat efter mig! På riktigt ser det mer ut som ett mindre kaos. Lite ost flagnor ligger utspritt över diskbänken, smörkniven ligger och kladdar, oboypulvret har gjort fina mönster mitt i allt annat. Och sen hittar vi mig, på sofflocket med teven på. "Jag ska bara blunda lite" heter det i huvudet. Sedan vaknar man av att någon ringer. Klockan 2. Hoppsan.

Ska ta mig till alvik. Få lite frisk luft i mig. En promenad borde sitta gott efter för många timmar i samma ställning på soffan.