a neverending story

Jag vet inte.. allt kom ut. Min frustration, inte bara i attack utan hur jag faktiskt kände och varför. Varför jag är så trött och besviken. Självklart vet jag hur det ligger till mellan dom två, vems fel det mesta egentligen är. Men samtidigt är jag så trött på att få höra deras skit om varandra. Att jag ska få ta den.
Jag älskar min pappa(, och jag hatar att.. nej. Jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva det här igen.)

Nu ska jag däremot krypa ner i värmen, med min underliga man som gör konstiga ljud. Ibland kan man börja fundera. Antagligen är det därför jag tycker om honom så mycket. Puss på konstigheter.