a neverending story

x

x

x

Lite overkligt är det fortfarande. Jag har aldrig haft mycket till övers för kändisar. Dom är människor som alla andra. Helt vanliga i många fall, bara med huvudet alldeles frenetiskt uppblåst. Men igår fick jag träffa en av dom som JAG blir lite till mig för. Eller så var det bara för att det var just overkligt som jag blev så swept off my feet. Eller kanske det faktum att dom var helt vanliga killar. Och dessutom faktiskt var väldigt trevliga.

Det här skrev jag för en massa timmar sen. Sju timmar och fyrtio minuter enligt min blogg. Jag har hunnit få tilt i huvudet och saltat ner mina kinder. Helt bakslag från igår. Kanske så det går, lycklig igår, olycklig idag. För att jämna ut skiten?

x

x

1½ år sedan

x

..that no one else in this world knows you as good as i do?

x

Jag kvävs i skratt. Sånt där bästavänskratt som man inte kan få stopp på. Jag sitter i skräddarställning mitt i sängen med Billie the Vision & the Dancers som sjunger från spotify. Jag doppar hembakta bullar i mjölk. Jag drar fingrarna genom mitt hår så slingorna faller i ansiktet. Jag gungar på stället för att jag egentligen behöver gå och kissa. Jag gör med andra ord allt utom det jag borde, vilket är att sova.

x

Mer än så här orkar jag inte.

x

x

x

Efter att ha vart hyfsat apatisk i kroppen de senaste dagarna fylldes mitt hjärta av ett sockerdrickabrus helt plötsligt. Min fina Emma planerar en resa hit. Jag ska få slå armarna om henne snart igen! Och hon är så lycklig nu, så lycklig som hon förtjänar att vara. Jag är så fruktansvärt glad för hennes skull att jag glömmer bort mig själv. Lika bra.

x

x

Upp och hoppa hej och hå. Typ. Känns inte som om jag suttit stilla alls sedan jag åkte till England. Vilket antagligen är sant också. Jag borde nog ta en dag och bara vara stilla hemma. Men inte än, har lite planer först. Vad som har hänt på senaste är väl inget speciellt egentligen. Men mycket trevliga. Idag har det blivit fotografering med D där jag fick assistera lite, mestadels skrattande. Sedan bjöd jag på fancy middag (cully middag!) och efter det blev det spelning. Mums. Bara mums. Puss.

x

Hösten är här. Den årliga förkylningen har kommit och börjar gå. Jackorna är tjockare och inget man bara stoppar i väskan utifall att. Varma drycker lockar mest för att kroppen fryser till av det oväntade kalla vindarna. Mössor börjar pryda huvuden och halsar drunknar i stickade halsdukar. Man söker sällskap för natten, inte för nöjes skull, bara för lite intimitet och värme. Inte mer, inte mindre. Man stoppar ner fötterna med tjocka strumpor i conversen, bara för att man vägrar inse att sommaren praktiskt taget är slut. Vilket den är. September är den första höstmånaden hur mycket man än önskar att den inte vore.

x

Inget mer trapphäng det här året. Men vad gör det, jag fryser ju häcken av mig redan nu. Fina Kim fyller år idag, 20 stora år. Om man räknar att det är söndag nu, vilket det tekniskt sett är. Min Moa är hemma tillfälligt, för att imorgon lämna mig. Igen. (Din mamma!). Jag åker till London om 11 dagar, och jag kunde inte längta mer. Elva långa dagar kvar. Jag har blivit halvt döv på grund av konstant lock för öronen. Ikväll fick jag klä upp mig lite, komma ur mjukisstassen jag blivit fördömd till. Förövrigt jag är fortfarande halvt medvetslös i min sjukdom. Bye now.

x

x

Nana time. Rummet ser ut som skit men det är work in progress. Imorgon blir det ingen tid över. Förhoppningsvis slutar kvällen inte i någon plutande underläpp och sorgsna ögon. Man kan ju alltid hoppas.

x