a neverending story

Panik uppstod i mitt huvud idag när jag insåg att det är nio dagar kvar till julafton. Nio? Och såklart, på min sju timmars runda på stan snappade jag bara upp två julklappar. TVÅ. Bad me. Den tredje kommer i och för sig imorgon, hade inte kommit in på lagret idag.

Sen gick jag på bio. Såg den förbannade Twilight det är så mycket väsen om nu förtiden. Och jag förstår väl kanske varför man kan klara av att se den om och om igen. Att man har det begäret. För filmen tillfredställer en inte helt och hållet, så man sitter och hoppas att om man ser den en gång till kanske man blir nöjd sen. Jag är inte nöjd. Jag måste läsa boken. Sen måste jag se uppföljaren. Och läsa den boken. Sen kanske. Kanske.
Knarkade Paramore hela vägen hem sen. Huvudet är helt tjockt med känslor, pirr och moln. Mest gråa moln. Filmen kanske väckte en aning mycket i mig ändå.

Vem säger att hon inte är vacker? Ingen.

Gick av mig frustrationen. Mina kinder blev nypande röda samtidigt som jag flåsade mig fram. Jag själv gick och handlade, satte mig på bussen och gick nerför backen. Men på riktigt var jag nog någon helt annanstans. Eller nog, ganska självklart. Kom hem och knäppte på tvn. Såg ett avsnitt av en serie jag egentligen aldrig riktigt sett, men jag höll på att böla mig igenom hela timmen. Det värkte i hals och bröstkorg. Nu dock är jag väl mig själv igen. Även om mitt huvud hamnar någon helt annanstans. Ganska ofta. Ganska hela tiden.

Ibland vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till. Som nu. Det gör bara ont, så ont att jag vill lägga mig ner och bara smälta in i mattan. Bara försvinna tills det onda försvinner.

.. Det skrev jag för två timmar sen nu. Börjar tappa konceptet till det mesta. Ska gå och lägga mig nu. Försöka må lite bättre.

Idag har jag ont. Praktiskt taget överallt. Mellan skulderbladen väntar jag mig att se ett gigantiskt blåmärke blomma ut inom en snar framtid, men än så länge gör det bara ont. Vad jag har gjort vet jag inte. Har inte ens misstankar. Hur som helst...
Idag försov jag mig förgrymmat mycket, missade båda sakerna jag hade inplanerade på dagen. Grattis. Fan vad jag är dålig ibland. Tatueringen blev ändå hur jävla fin som helst. Och nu är jag ganska haj på att göra en jag själv. En till rättare sagt.

Jag tror jag ska gå och dö i min säng nu. Har längtat efter det länge nu. Lagom kul att jobba imorgon. Kommer tappa allt jag tar i. Tillåmed det jag inte tar i kommer åka i backen. Urhrk.

Okej. I'm up. För länge sen, faktiskt. Klockan är över fyra, jag borde börja göra mig iordning snart. Småfnissar åt en löjlig kärlekstjafsmjäkfilm. Vad gör man inte? Surfar hemnet i brist på annat. Ja, ge mig en trisslotts vinst på några hundra tusen så kan jag välja och vraka bäst jag vill. Men fuck it, jag får väl klara mig på min lilla lön. Woho.

Anyhoo.. Nu ringde Malin. Hon har fått höra att våran mobilmodell suger. Men det gör den, även om ingen av dom förbannat ofuntade försäljarna inte vill erkänna det. Jag måste skaffa mig en ny mobil. När jag orkar lägga pengar på det. Först ska jag slänga pengar på en tatuering, en vinterjacka, blabbalbalal. Sen julen som kommer snart. Två månader? Vad är det för crap.. Får se vad jag tar mig till då. Alltså är det en senare fråga, ett senare bekymmer.

Ja, okej jag kan inte sova. Jag har försökt. Slutade med att jag slog på Garden state. Packat klart har jag nu iaf, tror jag? Ätit lite puffar. Kramats med min studentnalle. Insett att jag ska upp om 2½ timma. Får lite ångest i magen. Kommer dreggla ner hela sätet i min sömn. Mysigt.

MEN okej, min väska är för liten? Den ser stor och rymlig ut, men den LJUGER. Den är apliten. Peta ner en resetandborste och lite kläder så låter det i sömmarna när man stänger den. Suck it. Finns inga större väskor heller. Så länge jag inte vill ta min resväska. Men det känns lite komplext. Hur som haver. Mina puffar är slut, min mobil är tyst. Jag börjar bli lite trött i ögonen. Dags att slå kudden.